När drömmar blir verklighet

Den 22 oktober 2013 parades Sheila och Chap för första gången!

Igår tog jag och Henrik vår höglöpande tik och körde över sundet mot Faxe. Vägen dit gick hur smidigt som helst (tack vare GPS) och det tog ca 1 h och 20 min. 

Det pirrade bokstavligt talat i min kropp under hela vägen, jag skulle ju äntligen få para min Sheila! 

Vår destination var hos den danska cockeruppfödaren, Jörgen Boots, på kennel Boots Cocker. Jörgen, som är jättetrevlig, välkomnade oss och bekantade sig med Sheila som ska stanna där ett par dagar.

När de lärt känna varandra lite bättre gick Jörgen och hämtade "huvudpersonen", den otroligt vackra och goa hanen, Chap. Chap, eller Boots-Cocker-Anubis som han heter i stamtavlan är en chokladbrun, otroligt lugn och go kille. Han har väldigt god kontakt med sin husse och tillsammans har de gått flera jaktprov med bra resultat. Han har även fått fina resultat på utställning. Jörgen har också barnbarn som Chap är superförtjust i, för mig är det viktigt att båda föräldrarna är barnkära då barn trots allt är en stor del av vår vardag.

Jag valde Chap till Sheila då jag tycker att deras olika personlighet kompletterar varandra perfekt. Sheila är en "ljudlig" cocker spaniel som gillar att "prata" medan Chap är tyst och väldigt lugn. De är båda väldigt glada för människor och går mer än gärna fram och hälsar och delar ut pussar.

Sheila och Chap fann varandra direkt och började springa rundor i huset. Sheila luktade nog väldigt gott, det tog nämligen inte mer än två minuter innan Chap var på, och sedan började "tragglandet". Det var ju första gången för Sheila så lite tålamod får man ha :-)

Men även detta gick hur bra som helst och det resulterade i en hängning på 20 minuter :-) Jag kan därför stolt säga att om allt går som det ska så väntar vi smått om 63 dagar. Men inte på vilken dag som helst, utan på självaste julafton!!!

Här får ni lite bilder, kan tänka mig att DET är mest uppskattat ;-)

Jag, som är ett STORT fan av chokladbruna cockrar kunde ju inte låta bli att hälsa på Jörgens andra hundar, som dessutom är släktingar till goa Chap. 

Dia, Kira, Chip och Tera var alla otroligt kramgoa och alla ville upp och kramas samtidigt. Det var knappt att man kunde gå därifrån ;-)  

Chaps vackra dotter Dia

Kira och Tera 

Fina Dia igen ;-)

Sheila crazy-eye

Hängning

 Så, hur känns det för matte? Det känns overkligt, som om jag är i en dröm, en helt underbar sådan. Tror det kommer ta ett tag för mig att förstå att det här faktiskt är på riktigt.

På torsdag är det dags för Uppfödarutbildning på Sydskånska Kennelklubben, ska bli spännande. På fredag kan jag förhoppningsvis hämta hem min kärlek som jag redan saknar så mycket.

KÄRLEK!

Sanna, Henrik och Sheila